Det är morgon, fortfarande soluppgång och jag sitter på ett tåg till Gud vet var. 

Eller jo, jag vet också, förstås. Det är på väg mot Västerås.

När jag bodde i Köping var det ingenting speciellt med en resa till Västerås - det låg ju så nära att det praktiskt taget bara var en förlängning till den sketna lilla småstad jag bodde i. Men idag har jag packat dricka, äpple, mellanmål samt en bok och datorn och hörlurar - idag kommer jag att få åka länge. 

Det var riktigt skönt att cykla till stationen tio över åtta imorse. Solen var på väg upp och spred ett ljusgult, varmt sken över hela Norrköping, och det var varmare än det varit på två veckor fast det inte blev för varmt i jacka och mössa och vantar. Det var helt perfekt och jag var så gott som ensam på vägarna vilket spred en behagligt rofylld känsla. Och nu sitter jag alltså på tåget, ett gammalt, sketet och överfullt tåg på väg på Sala, Katrineholm och Eskilstuna. Och lampan flimrar oroligt över mig och det tjuter i öronen av gammalt-tåg-ljud. Och jag börjar må illa fastän jag tog medicin igår kväll.

Over and out.

Även om Batcat och jag har varit lite oense om huruvida tvätten skulle hänga på tvättställningen eller ligga på golvet så har vi lugnat ner oss. Nu ligger hon på mig och halvsover och kurrar ljudligt. Jag har varit i skolan och kom hem supertrött och tårögd från att ha gäspat så mycket. Batcat ligger och tröstar mig, sötnosen.

I helgen åkte jag och sambon till Eskilstuna och Köping. Vi hyrde bil och sjöng hela de 35 milen och hade jätteroligt! Batcat fick stanna hemma med kattvakt. Helgen var rolig och händelerik och vi kom hem sent söndag kväll och var utmattade. Och jag har börjat köpa julklappar redan, för att vara ute i god tid! Det känns skönt. Kommer inte bli samma stress hoppas jag.

Det är kallt ute nu. Fast ingen snö än. Jag hoppas det kommer snö snart så att jag kan börja jobba och tjäna pengar - big money. One can only dream.

Jag är så trött. Fast jag har ju sovit bra, men jag vill sova längre. Jag börjar elva. Suck... 

Batcat har race över hela lägenheten, men ryggen höjd och svansen i vädret. Jag tror hon leker med ett kvitto igen. Nyss lekte hon parkour på mitt ben - aj. Rätt vad det är så stannar hon upp och bara flåsar väldigt högt, sen fortsätter hon. Nu är hon under sängen, och i gardinen. 

Vi tränade igår, jag och min sambo. Så nu gör allting ont, utom knät och foten som tur är. Jag lät dem vila. Fast jag sprang länge på  löpbandet och det gick bättre än någonsin förut. Kanske för att hur mycket jag orkar springa hör ihop med vilja och inte kondition. 

Nu ligger Batcat i fönstret och tvättar sig. Andas ut lite. 

Skoldagen består av kemi, lunch, basgrupp. Sen ska jag till sjukhuset för att träffa en logoped - en som lär en att prata. Egentligen tror jag inte att det behövs. Jag har blivit duktig på att prata. 

Det är morgon och jag är vaken, både nyduschad och med frukost i magen. Ligger i sängen och har det mysigt i värmen under täcket och Batcat ligger här och jamar då och då. Sötnos.

Idag börjar jag 10:15 med geografiprov, men det är invigning av nya skolsalar och ett bibliotek klockan 10:00, så jag ska nog åka in runt kvart över nio till en workshop och få lite gjort. Kanske lite kemi. Antagligen lite kemi. Som alltid kemi.

Jag och sambon har kommit ganska lång väg med att lösa våra problem på bara några dagar, vilket känns otroligt skönt. Nu vet båda i stort sett vad som är fel och hur vi ska göra för att ändra på det så det blir bättre. Jag är lite otålig bara, jag tycker det känns obehagligt när någonting är fel i luften liksom, och jag gör gärna allt för att få det jobbiga att försvinna. Nu är det bara tiden som kan göra det och det är lite svårt att acceptera.

Vi funderar på att åka någonstans över helgen, bara han och jag. Så vi kan hitta tillbaka till varandra och slappna av - båda är väldigt snarstuckna och lättreliga nu. Sambon föreslog en bilresa ner till Danmark men jag är lite osäker på om en bilresa på över tio timmar verkligen är att rekommendera när vi knappt kan gå och handla utan att bli irriterade på varandra...

Hej kära vänner!

Vad har jag gjort idag då, kanske ni undrar - så jag ska berätta det för er! Efter att jag skrev imorse gick jag upp och drack nyponsoppa. Efter lunchen blev jag piggare och sedan dess har jag tittat på två avsnitt av Grey's Anatomy säsong 7, och spelat lite sims, pluggat religion, försökt skypea med mamma men internet fungerade inte, diskat och gjort fint i köket, och nu lagar jag mat igen. Sambon är inte hemma än. Mina planer hade sträckt sig till att kolla på Simpsons till maten, men jag blev besviken när jag slog på sexan och fotboll spelades upp. Vilket slöseri på bra tv-tid! Så nu tänker jag titta på Grey's Anatomy till maten istället. Sedan ska jag ta mig ett bad, sen ska jag väl försöka sova. 

Nu bränds min schizel snart. Ciao!

Nu är det tisdag. Och jag är för orkeslös för att gå ur sängen. Och hur kommer det sig, kan man ju då undra? Jo, jag har slarvat, med mat och med anorexia. Jag vet, jag vet. Jag får inte. Jag vet. Men jag har ätit, fast inte mat utan bara godis och liknande, plus en portion mat på kvällen. Jag har drömt om mat hela natten, och jag har varit orkeslös i drömmarna av hungern jag kände inte jag somnade. 

Jag ställde klockan på nio och vaknade då också, men har legat i någon form av dvala senaste tre timmarna. Jag som hade tänkt uträtta mirakel idag. Kanske jag borde gå upp och äta någonting. Fast att äta frukost känns så himla tråkigt! Det är därför jag inte har gjort det senaste dagarna. Inte för anorexian egentligen utan för att det är alldeles för tråkigt. Jag kan värma lite nyponsoppa i alla fall. Det är åtminstone något.

Jag har haft så sjuka jävla drömmar i natt. Mestadels har jag ramlat och inte kommit upp igen, samt skrikit så högt jag kan av ilska. Och nu är jag så jäkla trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Det har blivit svårt att sova med sambon. Antagligen tänker jag för mycket för att kunna slappna av helt. 

Jag mår inte speciellt bra nuförtiden. Jag vill helst sova bort dagarna för att slippa tänka så mycket, men då kan jag inte sova på natten och då är tankarna värre. Ovissheten i sambons och mitt förhållande tär mig på, som så gärna vill veta allt, ha bekräftelse. Jag frågade igår om allt skulle bli bra och fick inte det jakande svaret jag sökte efter, utan ett fundersamt "vi får se". Det kändes inte så bra. Men min högsta önskan är att han mår bra och är lycklig. Det är det jag främst vill. Och om det sen inte är med mig han är som lyckligast, då är det så. Det kan jag acceptera. Så länge han är lycklig.

Nu hoppar jag många steg i förväg, det vet jag. Jag är tjej. Det är så vi gör. Jag mår nog inte lika dåligt som igår i alla fall, för jag ligger och funderar på om jag ska gå och fixa en kopp nyponsoppa till frukost. Jag kan tänka mig äta, i alla fall. Det är positivt. Skolan börjar imorgon men jag ska nog stanna hemma, tills jag mår som en människa igen. Jag hoppas det blir snart.

Dagen börjar bli lite mindre värdelös. Batcat la sig på mitt knä i sängen och har varit mysig en stund. Jag har slagit på tvättmaskinen. Men jag har inte ätit mer än godis än, jag vet inte vad jag ska äta och känner mig lite illamående. Förmodligen för att jag inte ätit något. Mailade min lärare och bad att få skjuta upp uppgiften med redovisningen tills jag mår bättre. Det kändes bättre när den stressen släppte. Nu kan jag fokusera på att försöka må bra och inte på att göra ett halvdant jobb med geografin. Mina föräldrar kom hit med alla mina Sims 2-spel igår (20 stycken!) så kanske jag skulle installera dem. Det vore väldigt roligt och jag kan ligga i sängen och spela. Det låter bra.

Men jag ska väl slå på ugnen. Så kan jag stoppa in några vitlöksmackor att äta i alla fall.